Satt och lyssnade igenom massa gamla låtar på mobilen på vägen hem från Horndal. Då dök denna upp, höll verkligen på att börja gråta då.
Minns den veckan i somras då jag var i Malmjärn med Hedvig. Vädret sög verkligen. Det regnade precis helatiden. Så vi satt i ladan och myste i stort sätt hela dagarna. Lyssnade på den låten hela tiden, sjöng med gjorde vi också. Vi var verkligen beroende av den. Vi spelade den om, och om, och om igen. Tröttnade inte.
Och på kvällarna, när vi alltid snackade i telefon med våra 'killar'. Som jag saknar det. Även fast vädret var den sämsta någonsin så var det något utav det bästa som hände i somras. Den vecka alltså. Helt sjukt vad jag saknar det. När ni läser det här så tycker ni säkert att det inte låter så speciellt. Men ni anar verkligen inte hur kul det var, skulle göra precis vad som helst för att spola tillbaka tiden och göra om det. Fuck att tiden ska gå så fort. Som heddan skrev på sin blogg, jag vill inte heller växa, jag vill inte bli stor. Jag vill vara så liten som jag är nu. Får ångest.
Tänker ju även på en speciell person när jag hör denna låt. Vill inte. Hatar egentligen den här låten just därför, men samtidigt så älskar jag den eftersom den gör så att jag tänker tillbaka på alla dessa underbara stunder.
Jag kämpar, det gör jag. Jag gör allt för att glömma, men det går inte. Jag vet att det tar tid, men jag orkar inte vänta. Jag vill att allt ska vara som det var i slutet på sommarlovet. Helt perfekt. Men som sagt, man kan inte alltid få som man vill. / linnburmn♥



Att sakna kan göra så ont.